fredag 26 november 2010
Smidig som ett kylskåp
Satt och kollade mejlen på morgonen innan vi gick till dagis. Skulle ta mig en kopp kaffe och gick ut i köket där Adam och Maja satt och lekte med bunkar och slevar. Trodde jag. Adam måste ha öppnat kylskåpsdörren åt Maja för där stod hon och rotade bland grönsakerna. När jag lyfte bort henne och stängde dörren stod jag plötsligt där med hela dörren i händerna :S. Förstod ju att jag inte kunde fixa det där själv utan fick ringa ner världens bästa pappa som fixade biffen och hjälpte mig att hänga upp dörren och skruva fast den igen. :D
Framåt och uppåt, nej jag menar neråt ;)
Det går bra med mitt nya liv. Och inte är det svårt heller, mest pyssligt att laga annan mat än barnen och maken äter. Gjorde dock misstaget att "synda" med en 200 g chokladkaka mitt i veckan, och fick jordens huvudvärk dagen efter. Socker = inte bra! Men men, man är ju inte mer än människa... Hur som helst, jag kör på. Och resultatet så här långt? -2 kg på en dryg vecka. Tack för det Annika Dahlqvist :D.
onsdag 24 november 2010
Sjukhusbesök
Vi var i Uppsala i går på hörselkontroll med Adam. Han var verkligen jätteduktig och jag var ganska imponerad av att han orkade och gick med på testet som tog nästan en hel timme. Plus läkarundersökning efteråt. Men när det var dags att kolla öronen då kroknade han och protesterade. Han har varit med om lite för många öronundersökningar på kort tid. Ja, sjukhusbesök över huvud taget. Hur som helst. Resultatet visade att han har bra hörsel och inte några problem som vi varit rädda för. Det enda problemet är att han inte lyssnar.
lördag 20 november 2010
Får man ge chips till en 10 månaders?
Lucky Luke, jordens bästa program enligt mina pojkar. Försöker sprida intresset till andra filmer men det är inte lätt. Och idag är det ju lördag, så då är det klart att de får välja film fritt efter intresse. Så nu sitter de där båda två med ögonen klistrade vid TV:n och blicken tom, munnen vidöppen och varsin liten chipsskål i knät. Gulliga killarna. De jobbar hårt för att inte låta lillasyrran få tag i chipsen. Och hon i sin tur jobbar hårt för att sno åt sig ett när de inte tittar. Lite kul att se... Hon är inte imponerad av Lucky Luke. Hon tycker att det är mer spännande att titta på killarna. Kan i och för sig hålla med om att de är en ganska lustig syn.
Hon kommer bli nåt stort en dag ;)
Igår när jag skulle dra iväg på tjejmiddag ropade maken på mig. Han satt med Maja vid matbordet och skulle låta henne få prova att äta själv för första gången. Jag kommer in, och där sitter hon med matskålen i ena handen och skeden i den andra. Och slevar in mat i munnen. Som om hon aldrig gjort annat! Vilken tjej alltså. Inte ens 11 månader gammal...
Idag ropade maken också för att tillkalla min uppmärksamhet, från övervåningen denna gång. När jag kommer dit sitter Maja längst upp med jordens leende på läpparna. Hon har krypit upp för trappan själv. Ooops. Måste se till att inte glömma stänga grinden...
Idag ropade maken också för att tillkalla min uppmärksamhet, från övervåningen denna gång. När jag kommer dit sitter Maja längst upp med jordens leende på läpparna. Hon har krypit upp för trappan själv. Ooops. Måste se till att inte glömma stänga grinden...
LCHF
Har kört igång med LCHF igen. Är så fantastiskt less på de 10 extrakilon som jag drog på mig under graviditeten och känner att jag måste ta till något mer än bara "låta bli att äta onyttigt under veckorna". Än så länge går det bra. Utmaningen blir att få tiden att räcka till. Det var det som gjorde att jag gav upp förra gången. Det krävs ganska mycket tid i form av planering, handla matvaror, kolla upp recept o så vidare. När man har bråttom är det ju lätt att slänga ihop lite köttbullar och makaroner eller ta ett par mackor, och DET är nu ett BIG NO NO. En av de positiva sakerna med LCHF är dock att jag inte går omkring och är hungrig, så jag borde kunna fixa barnens mat först och min sen när det krisar. Hur som helst ser jag fram emot ett nytt, hälsosammare och lättare liv ;).
Friends
Jag var på tjejträff i Enköping igår. Det var så kul att träffa alla tjejerna igen! Och som vanligt konstaterar vi att vi måste träffas oftare. Att det ska vara så svårt att få till? Är det det som kallas att bli vuxen? När man inte längre har tid att träffa sina vänner utan barnen?
tisdag 16 november 2010
Karate Kid
Det har varit några tuffa dagar. Vi har en fyra och ett halvt-åring som verkligen har lärt sig ordet trots. Jag trodde att han redan hade lärt sig det men tydligen hade jag fel. NU vet han! När han inte får som han vill så skriker han och slåss, och med lite karate/ninjainfluenser på det så kan ni ju tänka er hur det ser ut... Det är verkligen INTE kul. Jag kämpar allt jag kan för att inte bli arg, inte skrika, inte bli fyra och ett halvt jag också. Och jag får använda allt mitt tålamod för att stå emot. Och det tar på krafterna. Jag är helt slut på kvällarna. Kan tänka mig vad jobbigt det måste vara för honom...
fredag 12 november 2010
Dags för en paus nu?!
Operation "Vara hemma med tre barn en hel dag utan en massa bråk" har börjat. Än så länge har vi hunnit med frukost, 30 min barn-TV, kull, "gömma sig för lillasyster-leken", köra racerbil genom huset och pyssel med lim, paljetter, färger, piprensare och plastmuggar. Klockan är 8:58. Det kommer att bli en lång dag.
onsdag 10 november 2010
Klantarsel
Hade tur och fick en tid hos min kiropraktor med kort varsel. Stressade iväg för att hinna ta ut kontanter innan och lyckades nästan komma i tid. Efter behandlingen gick jag ut till bilen igen och kände mig fortfarande lite stressad eftersom jag skulle direkt till dagis och hämta barnen. Backade ut från parkeringen. Pang! Ångest. Jag behövde inte vända mig om för att förstå att jag backat in i en annan bil. Jävla skit! Hur kan jag vara så jäkla klantig?! Vänder mig om och ser nu (hur jag kunde missa den förstår jag inte!!) en postbuss. Inte en postbil utan en hel jäkla stor knallgul postbuss. Bra Jenny! Hoppar ur bilen och ser mig omkring, springer tillbaka in i lokalen och hittar ägaren till bilen. Som tur var klarade sig hennes fordon bra, så det var inte så mycket att orda om... Vår bil däremot är nu en lampa fattigare. Ett onödigt dyrt kiropraktorbesök kan man väl säga...
tisdag 9 november 2010
Guldkorn
Ahhh. Efter en hektisk förmiddag har jag nu lyckats få Adam och Maja att sova samtidigt och Lucas ligger i soffan och tittar på ett avsnitt av Lucky Luke. Så nu passar jag på att softa lite med en kopp kaffe framför brasan. Det gäller att hitta de små guldkornen i livet, eller hur?!
Mina små terrorister
Har alla små terrorister hemma idag. Maja är febrig och hostar så hon inte får sova på nätterna stackarn men grabbarna har klarat sig hittills åtminstone. Lucas kom upp i morse och bad så snällt att få vara ledig idag, och jag har ju aldrig kunnat säga nej då, så nu har vi suttit här vid bordet och lekt med lera. Eller ja, killarna lekte med lera. Vad jag gjorde vet ni ju ;). Efter att ha lekt "suga upp syskonen med snabeldraken" tror jag det är dags för lite mer övervakad lek. Får se vad vi hittar på. SMHI har lovat två decimeter snö! Blir det så lär vi gå ut och ha snöbollskrig :). Annars kan jag tänka mig en lugn och skön innedag med pyssel och spel. Haha! För det kommer ju hända :). Snarare troligt att Lucky Luke kommer på besök och så blir det till att jaga banditer istället...
Livet just nu.
Det har inte blivit några inlägg på länge. Kombinationen tid och lust har inte funnits men jag satt och pillade lite med bloggen igår och fick lite inspiration. Får se hur länge det håller i sig...
En hel del har hunnit hända sen jag skrev sist, naturligt nog. Maja har precis blivit 10 månader. En glad och nöjd liten dam är hon som skrattar och pratar och gör som jag säger ;). Ibland blixtrar det till och då märks det att hon är en Bjerkered, men annars är det bara frid och fröjd. Hon kryper och går runt med stöd av möbler eller gåvagnen och jag tror inte att det dröjer så länge innan hon tar sina första steg.
Adam har kommit in i monsterperioden, aka två och ett halvt år. Minns denna period med Lucas, det halvår som vi verkligen trodde att vi totalt misslyckats som föräldrar. Tack och lov gick den perioden över, och jag utgår ifrån att det samma kommer hända med Adam. Han är inte så farlig måste jag faktiskt ärligt säga. Men jag känner igen tendenserna från förra gången; mycket slagsmål och "dumma dig"... I övrigt är han härlig. Har kommit igång med språket och pratar och pratar och pratar, nästan så man önskar att han kunde vara tyst nån gång ;). Och så härmar han ALLT som storebror Lucas gör och säger.
Lucas är fyra och ett halvt. "Kan inte" är hans andranamn. Och han gnäller. Heeela tiden känns det som ibland. Och där emellan är han underbar! Stor har han blivit och han kan så mycket. Påhittig och full av fantasi. Hittar på lekar som alla ska vara med på, bygger lego och vill leka med de stora grabbarna. Alltid vill han ha en kompis med hem från dagis eller följa med någon annan hem och han blir ordentligt arg när han inte får som han vill. En kille med egen vilja kan jag säga. Och det är ju bra :).
Ja, det var en uppdatering på barnen det. I vanlig ordning kommer de först, alltid ;). Med mig är det också bra. Jag utvecklas inte riktigt i samma takt som barnen men jag skulle tro att jag lär mig ganska mycket om tålamod och konflikthantering medan jag är föräldraledig. Snart är det dags att börja jobba igen. I januari är jag tillbaka i skolan på 60%. Tre dagar i veckan ska jag få vara Jenny - läraren och kollegan och två dagar i veckan Jenny - mamman. Ja, jag är ju mamma alla dagar förstås men ni förstår vad jag menar. Det ska bli kul att börja jobba igen. Men samtidigt är det skönt att jag inte behöver släppa dagarna med Maja helt. Tids nog tvingas jag ju till det ändå.
Nu har Lucas börjat dammsuga både Adam och Maja istället för leran på golvet, så jag tror det är dags att jag återgår till verkligheten. Kram på er!
En hel del har hunnit hända sen jag skrev sist, naturligt nog. Maja har precis blivit 10 månader. En glad och nöjd liten dam är hon som skrattar och pratar och gör som jag säger ;). Ibland blixtrar det till och då märks det att hon är en Bjerkered, men annars är det bara frid och fröjd. Hon kryper och går runt med stöd av möbler eller gåvagnen och jag tror inte att det dröjer så länge innan hon tar sina första steg.
Adam har kommit in i monsterperioden, aka två och ett halvt år. Minns denna period med Lucas, det halvår som vi verkligen trodde att vi totalt misslyckats som föräldrar. Tack och lov gick den perioden över, och jag utgår ifrån att det samma kommer hända med Adam. Han är inte så farlig måste jag faktiskt ärligt säga. Men jag känner igen tendenserna från förra gången; mycket slagsmål och "dumma dig"... I övrigt är han härlig. Har kommit igång med språket och pratar och pratar och pratar, nästan så man önskar att han kunde vara tyst nån gång ;). Och så härmar han ALLT som storebror Lucas gör och säger.
Lucas är fyra och ett halvt. "Kan inte" är hans andranamn. Och han gnäller. Heeela tiden känns det som ibland. Och där emellan är han underbar! Stor har han blivit och han kan så mycket. Påhittig och full av fantasi. Hittar på lekar som alla ska vara med på, bygger lego och vill leka med de stora grabbarna. Alltid vill han ha en kompis med hem från dagis eller följa med någon annan hem och han blir ordentligt arg när han inte får som han vill. En kille med egen vilja kan jag säga. Och det är ju bra :).
Ja, det var en uppdatering på barnen det. I vanlig ordning kommer de först, alltid ;). Med mig är det också bra. Jag utvecklas inte riktigt i samma takt som barnen men jag skulle tro att jag lär mig ganska mycket om tålamod och konflikthantering medan jag är föräldraledig. Snart är det dags att börja jobba igen. I januari är jag tillbaka i skolan på 60%. Tre dagar i veckan ska jag få vara Jenny - läraren och kollegan och två dagar i veckan Jenny - mamman. Ja, jag är ju mamma alla dagar förstås men ni förstår vad jag menar. Det ska bli kul att börja jobba igen. Men samtidigt är det skönt att jag inte behöver släppa dagarna med Maja helt. Tids nog tvingas jag ju till det ändå.
Nu har Lucas börjat dammsuga både Adam och Maja istället för leran på golvet, så jag tror det är dags att jag återgår till verkligheten. Kram på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)